Pilane & picnic

Jag och M åkte på en tur längs västkusten. Med oss hade vi så klart termos med kaffe, bullar, smörgåsar och andra tilltugg. En picnic med andra ord.

Picnicen är ju något som alla uppskattar och det föll sig naturligt att diskutera dess historik. Det känns ju som att -50-talet är något av en högkultur vad det gäller att bege sig ut i naturen för att äta. Bilen har blivit var mans egendom, termosen är snygg och den rutiga duken känns helt rätt.

Men självklart är picnicen äldre än så. Bellman var ju knappast rädd för att bege sig iväg på en dagstur tillsammans med goda vänner och slinkiga fröknar. Själv kan jag enkelt också föreställa mig hur romare, greker och andra föredrog ett glas rött med ost och druvor i det fria. Kanske begav sig till och med en och annan hällristande bronsåldersmänniska ut på den bohusländska graniten med ett lättjefullt sinne och en flätad korg full med gott.

För att få ett definitivt svar vände vände jag mig till wikipedia, den moderna allmänbildningens källa. Någon exakt klarhet i picnicens absoluta ursprung fann jag inte, men vad hittade jag om inte ett picnicsällskap från 1800-talet. Konceptet känns så naturligt rätt. Mitt förslag är därmed att nästa dandyträff sker under bar himmel.



Pilane bronsåldersgravar och skulpturpark En fördel med picnic är också att man kan hitta roliga nya platser. Vi hittade Pilane skulpturpark. En kul idé och bra plats att fika i det gröna.