Utöver den fantastiska The Chap Magazine så har jag nu hittat en hel musikstil för civiliserade människor - Chap-Hop. Framförallt representerad av Mr B.
http://www.youtube.com/watch?v=KhcSEwWHYI4
http://www.youtube.com/watch?v=NSflRlHPay4
Och ännu en artist inom genren.
http://www.youtube.com/watch?v=eELH0ivexKA&feature=fvw
måndag 13 juli 2009
Den okända från Seine
Här är den underliga historien om den okända flickan från Seine, som jag fann när jag bläddrade i ett hederligt gammalt lexikon.
Den okända från Seine
Pilane & picnic
Jag och M åkte på en tur längs västkusten. Med oss hade vi så klart termos med kaffe, bullar, smörgåsar och andra tilltugg. En picnic med andra ord.
Picnicen är ju något som alla uppskattar och det föll sig naturligt att diskutera dess historik. Det känns ju som att -50-talet är något av en högkultur vad det gäller att bege sig ut i naturen för att äta. Bilen har blivit var mans egendom, termosen är snygg och den rutiga duken känns helt rätt.
Men självklart är picnicen äldre än så. Bellman var ju knappast rädd för att bege sig iväg på en dagstur tillsammans med goda vänner och slinkiga fröknar. Själv kan jag enkelt också föreställa mig hur romare, greker och andra föredrog ett glas rött med ost och druvor i det fria. Kanske begav sig till och med en och annan hällristande bronsåldersmänniska ut på den bohusländska graniten med ett lättjefullt sinne och en flätad korg full med gott.
För att få ett definitivt svar vände vände jag mig till wikipedia, den moderna allmänbildningens källa. Någon exakt klarhet i picnicens absoluta ursprung fann jag inte, men vad hittade jag om inte ett picnicsällskap från 1800-talet. Konceptet känns så naturligt rätt. Mitt förslag är därmed att nästa dandyträff sker under bar himmel.
Pilane bronsåldersgravar och skulpturpark En fördel med picnic är också att man kan hitta roliga nya platser. Vi hittade Pilane skulpturpark. En kul idé och bra plats att fika i det gröna.
Picnicen är ju något som alla uppskattar och det föll sig naturligt att diskutera dess historik. Det känns ju som att -50-talet är något av en högkultur vad det gäller att bege sig ut i naturen för att äta. Bilen har blivit var mans egendom, termosen är snygg och den rutiga duken känns helt rätt.
Men självklart är picnicen äldre än så. Bellman var ju knappast rädd för att bege sig iväg på en dagstur tillsammans med goda vänner och slinkiga fröknar. Själv kan jag enkelt också föreställa mig hur romare, greker och andra föredrog ett glas rött med ost och druvor i det fria. Kanske begav sig till och med en och annan hällristande bronsåldersmänniska ut på den bohusländska graniten med ett lättjefullt sinne och en flätad korg full med gott.
För att få ett definitivt svar vände vände jag mig till wikipedia, den moderna allmänbildningens källa. Någon exakt klarhet i picnicens absoluta ursprung fann jag inte, men vad hittade jag om inte ett picnicsällskap från 1800-talet. Konceptet känns så naturligt rätt. Mitt förslag är därmed att nästa dandyträff sker under bar himmel.
Pilane bronsåldersgravar och skulpturpark En fördel med picnic är också att man kan hitta roliga nya platser. Vi hittade Pilane skulpturpark. En kul idé och bra plats att fika i det gröna.
måndag 6 juli 2009
Midsommar
Midsommar är en högtidlighet som jag traditionellt firat med en liten grupp vänner. I år blev det annorlunda. Dandyklubben fick storsällskap av vänner, släkt och familj. Fest och gamman med andra ord. Vi blev slutligen 25 personer som samlades på Sörkila, och det blev en smått fantastisk baluns.
För att husera för alla dessa människor restes det ett partytält, som också inreddes stilfullt. Det serverades traditionell sillunch med nubbe och senare på kvällen grillades det och bjöds på efterrätt.
Så här såg det ut.
För att husera för alla dessa människor restes det ett partytält, som också inreddes stilfullt. Det serverades traditionell sillunch med nubbe och senare på kvällen grillades det och bjöds på efterrätt.
Så här såg det ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
