Sommaruppehåll

Jag tänker inte försvara min frånvaro från bloggandet. Det beror på många saker. Låt oss säga att jag haft roligt istället.

Semester
Sommaren förlöpte som vanligt under paraply, och den spenderades mestadels på Sörkila. Det plockades tio liter kantareller. Det åktes på enormt många lopissar. Det gicks på en auktion. Det gjordes en road trip till Norge. Det kom ett antal besök som blev utfodrade. Det spelades mycket Yatsy. Väldigt mycket Yatsy. 327 poäng är mitt rekord.

Det bästa var, som vanligt, att ha vänner och familj på besök och att umgås. Dandyklubben hade också en sammankomst, med temat lokalproducerat. Som alltid underbart.

Listan
Sommarens aktiviteter baserade sig faktiskt på en lista som vi skrev när vi insåg att vädergudarna skulle se till att semestern inte kunde gå ut på att ligga utsträckt på en klippa likt sälar. Vilket annars är så jag föredrar sommaren. Jag tycker att det ska vara olidligt vid tolv, luften ska vibrera, det enda man ska orka göra är att sitta still och dricka sig lullig på GT. Men det är ju förbanne mig omöjligt i det här landet.

Listan innehåll massvis med saker som vi gjorde och inte gjorde. Exempelvis att stanna uppe hela natten. Det gjorde nästan. Eller att spendera en hel dag i skogen. Det gjorde vi inte heller riktigt, men väl större delen av en dag. Och jag var ute på min första jakt med bössa i hand. Vilket mest innebar att jag satt still och höll i geväret. Rådjuret hade förstånd att hålla sig borta. Min gode far såg dock i sin milda fromhet till att offra en näsduk, som jag fick övningsskjuta på. Kanske inte något man hänger på väggen, men ändå.

Listan, ja, Förlåt, jag svamlar. Listan var ett alldeles utmärkt tilltag. Det kan varmt rekommenderas. Istället för att bara sitta och uggla, så kan man hitta på roliga saker som inte kräver solsken, exempelvis på att besöka den forna kollonien i väster.

Dandyklubben bränner ljuset i båda ändar
Så i fredags träffades vi åter, denna gång på Stearin. Flaskor med rött beställdes in och under en tilltagande berusning diskuterade vi vad dekadens egentligen är. Ja, vi diskuterade även annat, men det är numera förlåtet.

Vad vi kom fram till var i alla fall att dekadens varken är hämningslös eller hänsynslös. Det är inte dekadent att blotta sig i en park eller att streaka ett dagis. Det är bara tragiskt.

Dekeadensen handlar om att ge sig hän. Och hängivelsen är bara dekadent om den sker med stil och om den är för det egna nöjets skull. Dekadensen sker aldrig under tvång, av ett beroende eller för att man måste. Själva grejen är att man inte alls måste. Man har bara lust. Det är därför det är dekadent att anordna en orgie om man är någorlunda sofistikerad, medan samma handling utförd av knarkare bara är tragisk - för att använda kvällens exempel.

Nu är alltså dekadensen definierad. Dags att leva upp till den. Mitt mål är att vara full på champagne innan tolv, bo på en herrgård och skjuta lerduva iförd rökrock.

Chap-hop

Utöver den fantastiska The Chap Magazine så har jag nu hittat en hel musikstil för civiliserade människor - Chap-Hop. Framförallt representerad av Mr B.

http://www.youtube.com/watch?v=KhcSEwWHYI4
http://www.youtube.com/watch?v=NSflRlHPay4

Och ännu en artist inom genren.
http://www.youtube.com/watch?v=eELH0ivexKA&feature=fvw

Den okända från Seine

Här är den underliga historien om den okända flickan från Seine, som jag fann när jag bläddrade i ett hederligt gammalt lexikon.

Den okända från Seine

Pilane & picnic

Jag och M åkte på en tur längs västkusten. Med oss hade vi så klart termos med kaffe, bullar, smörgåsar och andra tilltugg. En picnic med andra ord.

Picnicen är ju något som alla uppskattar och det föll sig naturligt att diskutera dess historik. Det känns ju som att -50-talet är något av en högkultur vad det gäller att bege sig ut i naturen för att äta. Bilen har blivit var mans egendom, termosen är snygg och den rutiga duken känns helt rätt.

Men självklart är picnicen äldre än så. Bellman var ju knappast rädd för att bege sig iväg på en dagstur tillsammans med goda vänner och slinkiga fröknar. Själv kan jag enkelt också föreställa mig hur romare, greker och andra föredrog ett glas rött med ost och druvor i det fria. Kanske begav sig till och med en och annan hällristande bronsåldersmänniska ut på den bohusländska graniten med ett lättjefullt sinne och en flätad korg full med gott.

För att få ett definitivt svar vände vände jag mig till wikipedia, den moderna allmänbildningens källa. Någon exakt klarhet i picnicens absoluta ursprung fann jag inte, men vad hittade jag om inte ett picnicsällskap från 1800-talet. Konceptet känns så naturligt rätt. Mitt förslag är därmed att nästa dandyträff sker under bar himmel.



Pilane bronsåldersgravar och skulpturpark En fördel med picnic är också att man kan hitta roliga nya platser. Vi hittade Pilane skulpturpark. En kul idé och bra plats att fika i det gröna.

Midsommar

Midsommar är en högtidlighet som jag traditionellt firat med en liten grupp vänner. I år blev det annorlunda. Dandyklubben fick storsällskap av vänner, släkt och familj. Fest och gamman med andra ord. Vi blev slutligen 25 personer som samlades på Sörkila, och det blev en smått fantastisk baluns.

För att husera för alla dessa människor restes det ett partytält, som också inreddes stilfullt. Det serverades traditionell sillunch med nubbe och senare på kvällen grillades det och bjöds på efterrätt.

Så här såg det ut.

Att surfa med kudde på huvudet...

Eller att sortera tvätt med kudde på huvudet.

Senapsland, syster och en soaré

Slå honom mitt i senapen!
Jag for till Dijon, senapens förlovade stad i det burgundiska landskapet. 20 timmar i en bil med nio personer, 20 timmar tillbaka. Men det var det värt. Kampsport väcker själen och är vederkvickande för kroppen. Särskilt när svenskarna kammar hem både första och andra placeringen i turneringen. Och här, mina kära vänner, kan ni också beskåda hederlig antik grekisk pugilism i cykelbyxor.

Dessutom träffade jag min syster. Hon tog tåget från Geneve för att umgås med mig i två dagar och hänga och titta på när 150 dårar träffades för fajting och samkväm. Hon höll god min, vilket jag får tacka henne för.

Soaré hos den fantastiske E
En ny bekantskap gjorde sin soarédebut. A är en konversibel och elegant herre som ser till att vara ekiperad med strumpor av högsta kvalitet. Dessutom är han kollega till den fantastiske E och därmed ett veritabelt uppslagsverk över allt antikt.

Vi avnjöt fantastisk mat och konverserade sedan om litteratur. Alla hade tagit med sig tre favoritböcker som vi ömsom berättade om, ömsom läste högt ur.

Marty examinerades
I helgen examinerades Marty och han är numer en fullfjädrad hjärnskrynklare, en själslig helare, en mekaniker för det mentala. Det firade vi med att ge honom en osynlig hatt. Hur hatten ska se ut och allt sådant får han själv bestämma då han besöker modisten och hattmakerskan teshats.com

Det är så klart samma modist/hattmakerska som levererade min huvudbonad, vilken nu pryder mig vart jag än går.

Slutligen
När man har fantastiska vänner har man inte tid för bekantskaper.

Snart dags för midsommar. Kanske (förlåt mig, det här är alltför krystat göteborgskt) blir det då lite singalong gureidon.

Vi ses snart med ett glas rosé i solen.

A