Hjärnan gick som en liten leksakssnurra när arbetsveckan närmade sig sitt slut. Bristande sömn, magont och andra tecken på att allt kanske inte riktigt stod rätt till visade tydligt på behovet av det goda livet. Det var väl då förbannat väl att Dandyklubben bestämt sig för att inta de Botaniska trädgårdarna på lördagsförmiddan.Egentligen var tanken inte alls Botaniska, utan ett slott. Tyvärr visade det sig att den bedrövliga tyska droskan jag lånat inte hade plats för fem personer. Vi är turligt nog inte ett sällskap som lätt ger upp. Och ledda av min aldrig sinande expertis inom den botaniska konsten klev vi istället bland Anemone nemorosa, Scilla amoena och Lysichiton americanus. Jag redogjorde noggrannt om arternas blomningsperioder, pistiller, ståndare och växternas symboliska skiftningar i asiatiska och europeiska kulturer.
Jag törs påstå att det var uppskattat. Så uppskattat faktiskt att Marty gav mig två slipsar från Ulterior Motive. Varför den Fantastiske E fick en slips vet jag inte, men kanske för att han är fantastisk rent generellt och för att hans artikel om gueridoner snart står att läsa i varje välsorterad tidningslåda.
Slipsarna var i vilket fall som helst mycket stiliga och jag bär en medan jag skriver detta.
Midsommarnattens magi
Quaintrelle är inte vem som helst, det stod särskilt klart när hon föreslog något storlaget som diskuterades under picknicken. Midsommar. Partytält, utomhuspiano, bohuslänska vyer och, viktigast av allt, riktigt gott sällskap utlovas. Sörkila är platsen och kärlek till sill, jordgubbar och nypotatis är temat. Jag kan knappt bärga mig.
Besök hos modern
Innan jag och M begav oss hem efter lördagsutflykt så besökte vi min mor. Där lagade vi ad hoc lite mat och drack ett glas vin, samt samtalade om livets storhet. Jag märkte under samtalet att jag pratade mest av alla. Emellanåt får jag en känsla av att allt jag säger inte är så intressant som det tycks mig. Det är säkert bara inbillning.
Hos modisten
I dag skulle Mia till sin atelje för att träffa en modist och jag hängde på. Modist är ju ett trevligt yrke och jag hoppades att min hattsamling skulle kunna utökas med något som jag faktiskt kan tänka mig att bära. Det var fantastiskt och jag lovar att ta med er dit för utprovning. Underbart att få titta på modeller, prova, välja tyger och beställa. Om ett par veckor ska jag dit igen för att få en slutlig utprovning.
Som en extra finale på ett trevligt besök visade det sig att modisten studerat tillsammans med en god vän som är kostymör. Och att denne goda väns make har lokal i samma ateljé som M och modisten.
Nu ser jag fram emot en hattbärande sommar och jag funderar redan på vad nästa köp kan tänkas bli.
För kännedom (från susning.nu):
SvaraRaderaSpanskrör, (sorts promenad)käpp, eller det material dessa käppar tillverkades av - en sorts rotting. Utöver yttre tecken på borgerlighet och stöd åt en åldrig kropp tjänstgjorde spanskröret som våldsinstrument.
"Alla hade eleganta slipsar och hattar, och i högerhanden höll de sina spanskrör."
"Vid möte med dam under promenad ute på staden (viktigt är naturligtvis att man är bekant med damen sedan tidigare och presenterad i damens hem) stannar herren upp och för sitt spanskrör upp under vänster arm utan att vifta med det på ett sätt som kan ge ett intryck av nervositet. Därefter tar han av sig sin halmhatt och håller den med höger hand lätt tryckt mot sitt vänstra bröst i det han som han lutar sig något framåt för att markera att han ägnar damen sin fulla uppmärksamhet och - viktigast av allt – samtidigt som han låter sina läppar krusas av ett lätt leende!"
Käppfajting är superkul. Jag får ta och introducera spanskröret. http://www.bartitsu.org/
SvaraRadera