måndag 23 mars 2009

En dåres anteckningar

- Ulf sätter standarden på teater Amanda.

Jag stod nyligen vid skansen Kronan och tittade ner över Göteborg, siktandes med kanonerna ut över ett Linné som låg inbäddat i vitt fluff. Överallt var det vackert, husen smälte in i varandra. Med ett undantag. Nordostpassagen. Denna lus vars syfte tycks vara att öka antalet självmord i Göteborg.

Nu har jag dock lärt mig att uppskatta den gräsliga byggnaden lite mer, eftersom det i dess källare gömmer sig en teater.

Ens näsa är ju inte gjord av guld
I söndags bjöds jag av den Röde Baronen på En dåres anteckningar av Gogol, där Ulf, en gammal bekant, spelade huvudrollen. Det visade sig alltså att det i denna byggnad, som inte kan klassificeras som annat än landsförräderi, gömmer sig en riktig juvel – Amanda Teater. Och på den lilla scenen utspelade sig ett drama (uppfört av teater Eksem) som får en att vilja slå sig fri från ekorrhjulets bojor. Själv är man ju inte ens ett titulärråd.

Läs mer om föreställningen här: http://nummer.se/templates/ProfoundArticle____7712.aspx

Lustigt nog kan ni på samma sida se en filmad intervju med Maja Runeberg som jag gick på Ölands folkhögskola tillsammans med en gång tiden.

Våren anländer i kostym
Och nu har våren kommit. Inspirerad av Martys fantastiska dandyism har jag därför beslutat mig för att klä mig som det anstår en sann fäktare och gentleman. Det har inte gått en dag då inte manschetterna prytts av knappar och en slips knutits på morgonen. Så ska det ekiperas när tuppen gal!

Dandyklubben släckte törsten och botade själen
Återigen samlades i lördags klubben till soaré, denna gång hemma hos Marty. Vad ska man säga? Timmarna sprang iväg och man längtar redan till nästa sammankomst.

Under kvällen fick vi delta i ett psykologiskt test som ledde fram till diskussioner om den mänskliga förmågan till empati, till att avslöja lögner och mycket annat. Och en sak konstaterades, den fantastiske E är inget annat än en veritabel lögndetektor.

Kvällen avslutades med att vi lyssnade på de ballader som vi helst skulle dansa till. Det gjordes stolta erkännanden om Boyz 2 Men, Whitney Houston och kanske framförallt Whams Careless whisper.

Dekadensen nalkas
Nästa träff blir på Operan, då vi passande nog ska se Dekadens. Därefter blir det slottstur och poesiafton.

Sammanfattningsvis börjar det arta sig med nyårslöftet och det får jag tacka Dandyklubben, den Röde Baronen, Ulf och Nordostpassagen för.

Tjing-tjong gueridon!

A

4 kommentarer:

  1. Det är en fröjd att läsa om din tillvaro, och en ynnest att få vara en del av den.

    SvaraRadera
  2. Tack! Livet skulle vara bra mycket tråkigare utan så sköna vänner.

    SvaraRadera
  3. Jag kan inget annat än att instämma med båda föregående talare!

    SvaraRadera
  4. Och det är en fröjd att få se en så stilig man varje dag på jobbet :-)

    SvaraRadera