Jag vet inte om det räknas till det underligt fantastiska att operera handleden, men det var underligt att vara vaken när de gjorde det. Ännu underligare är det kanske att be om att få behålla benbiten de tog ut. Vi får väl se om M vill göra ett smycke av den.
På återseende när jag återigen är dubbelhänt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi vill se ett kort av benbiten! Eller ja kanske inte men det gnager ändå i mig att få se den...
SvaraRaderaJag känner att det är dags att börja utöva någon sorts påtryckningar här. "En blogg om ett nyårslöfte om att leva loppan". Jag säger inte att ett inlägg om en handledsoperation inte hör hemma här, men i den bästa av världar borde det försvinna i mängden av inlägg om lustifikationer, äventyr och kanske någon enstaka frivolitet.
SvaraRaderaHa kul, för böfvelen!
Och rapportera om det.
Jag ska göra mitt bästa och tar tacksamt emot tips.
SvaraRadera